veckani3bilder

Min första vecka i frihet i bild. Jag är lycklig men ändå sentimental. Jag vet inte vad det är, men jag sörjer og barndomen mer än skolan. Heltidsanställd på världens bästa jobb är jag, så det är inte det som är probemet, utan det är mest att det är svårt att släppa taget om vad man haft. Det är lätt att säga "det var bättre förr" för att man är rädd, men jag vill inte vara det. Vill bara släppa taget snabbt, typ som att riva av ett plåster, men jag antar att om hela ens kropp skriker "jag behöver tid" så får man nog snällt stå och vänta tills den är redo. Nu är det sommar och skitdåligt väder och det ska ja njuta av, 46 dagar till Mallis och min mest spårade semester genom tiderna.