så är det

Tack mina pojkar. Tack för att ni visade mig tillbaka till livsglädjen när jag började känna mig vilsen.

palla

Tjena,
 
Pallade inte sitta och klaga på facebook som så många andra människor så jag bestämde att det här fick bli rätt forum: min blogg utan läsare. Jag är trött på Stockholm, jag är trött på människorna och på den där typiska jargongen som tillhör den här staden. Det känns som att ingenting förändras. Det spelar liksom ingen roll hur man försöker paketera det, det står still här. "Ja men de är väl du som är en tråkig bitter kärring? Du har inte rätt attityd". Då säger jag att må så vara, men jag förstår inte hur livet skulle bli tråkigare med åren, jag hoppas och tror faktiskt att detta inte är fallet.
 
Det kanske bara handlar om att jag matats av samma skit nu i typ ett halvår som ja bara blivit less, trött på allt det vardagliga. Jag tror när jag analyserar min situation att det skett en drastisk förändring i mitt liv på senare tid vilke fått mig att få nya mål och nya intressen. Det har skett så snabbt så att min omgivning liksom känns trist, färglös. Ja känner det som att jag åkt tillbaka i en tidskapsel tillbaka till grottmänniskorna. Där sitter de me sina ointelligenta ansiktsuttryck och försöker få en kvadratisk figur genom ett runt håll, och där kommer de sitta, tills deras jävla kloss nötts ut och tillslut tvingats bli rund. För det är faktiskt vad som händer. Tillslut tror jag att livet tvingar dig att växa upp och inse vissa saker.
 
Sedan om min omgivning vill sitta och kalla mig kärring och tråkig så får det stå för dem. Jag kan gärna sitta brevid, nicka och le och ta emot, för någonstans vet jag att det är inte mig det är fel på, kanske inte dem heller, men på blandningen i just detta tid och rum. Fan va långt det blev nu tillslut, vet knappt ens vad jag skrivit men det spelar inte så stor roll, summa sumarum är att just nu, i den här sekunden är ja faktiskt ganska glad. När jag får ligga här och kolla på film. utan alkohol, cigarettrök och ointressant svammel så mår jag bra. Sen att ja i andra människors ögon på grund av detta blir tråkig kan ja som sagt ta, jag offrar mer än gärna det. Ja har varit i en växtspurt på senare tid. Som när man slutar leka med barbie. Det är ju inte ett ena barn som sörjer att dem slutat leka när dem väl blir vuxna, det är endast för att intressena ändrats, behoven har ändrats. Mina behov har ändrats och det är därför jag är trött på den här staden. Jag är som ett urvuxet barn som är fast i sandlådan och alla barn runt omkring tycker att jag är konstig som inte vill vara med och leka som grottmongon med spade och hink och äta sand. Just så känns det. 
 
Tack för mig.

augusti

Long time no see på den här sidan helt klart. Vad har jag gjort? Varit i Spanien på semester! Därav inga skriverier. Men nu kan ja bjussa på några bilder. Har haft det bra men idag är det back to work, på gott och ont <3