svacka


Att sluta röka är inte det lättaste åtagandet jag gjort i mitt liv. Vissa dagar är softa som fan och man glider bara runt och tycker att man är duktig. Andra, som den här, får en att bli en oskön surpuppa som tar ut sina agressioner på andra. Nu har det gått cirka 2 veckor och jag blickar framåt. Konstigt nog har Astrid vart mitt största stöd fast ja trodde de skulle vara tvärtom. Hm, har väl en riktig vän antar jag. Som stöttar en även fast hon tycker det är tråkigt/töntigt/obroderligt/whatever.

Bara lite kvällsfunderingar som jag ville skriva ut. Bror, tack.
1 Anonym:

skriven

Fin blogg itzy!:)